Så länge fötterna bär Så länge lungorna kan

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas



Det känns som att vara instängd i ett rum utan varken fönster eller dörrar och allt är svart.
Det känns som att varje del av min kropp gör ont, Och jag vill bara få det att sluta.
Inget hjälper, Så varför ska jag fortsätta?
Jag är trött på allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0